Vittnesmål från Stockholms sjukvårdsupprop

av Åsa V Karlsson // Artikel i Offensiv

Det är vi som jobbar dygnet runt och håller vården rullande. Det är vi som har att göra med människors liv. Dags för ett sjukvårdsuppror! Och det behövs verkligen: Det är en brutal och ohållbar verklighet som vårdpersonalen lider under. Detta handlar boken Stockholms sjukvårdsupprop: vittnesmål om.

I november 2019 fick en grupp sjukvårdsanställda inom Region Stockholm nog. Gång på gång bevittnade de hur regionstyrets felprioriteringar och nedskärningar ledde till missförhållanden bland både patienter och kollegor. Initiativet Stockholms sjukvårdsupprop startades och på nolltid hade tusentals kollegor anslutit sig.
Vittnesmål efter vittnesmål ramlade in och beskrev en hotad och brusten patientsäkerhet med en arbetsvardag fylld av etisk stress, vanmakt och ångest som följd. När kampanjen hade hållit på i knappt två veckor hade den fått mer än 6 000 följare och efterhand växte Facebookgruppen till 16 000 medlemmar. Många hundra vittnesmål samlades in.
Den 14 december 2019 anordnades Sjukvårdsmarschen som samlade flera tusen och sändes live i GräsrotsTV. Man höll tal utanför riksdagshuset och marscherade sedan till landstingshuset. Målet var att samla den gemensamma frustrationen, göra sin röst hörd gentemot de politiker som ansvarar för ”experimentverkstaden i Stockholms sjukvård”, som en talare uttryckte det.

De enorma ”omställningar” som det borgerliga styret i regionen (före detta landstinget) beslutat om och drivit igenom, med finansregionråd Irene Svenonius (M) i spetsen, drabbade patienterna och allt fler for illa. Två läkare från Södersjukhuset drog igång kampanjen, Laura Björnström och Akil Awad. De blev varnade från olika håll för att det skulle kunna skada deras karriärer om de sågs som bråkstakar, men de blev också hyllade för sitt civilkurage och mod.
Många andra ville också berätta om sin arbetsvardag och hur patienter for illa. En av alla dessa var Lauren som jobbade som undersköterska på avdelningen för våldtagna på Södersjukhusets akut. Hennes tal är fantastiskt.
”Vad hjälper det om vi sliter och går på knäna tills vi skulle behöva egen vård, att vi accepterar övertid, är lojala år efter år, springer och släcker små bränder, när konsulter tjänar mångdubbelt på att föreslå vård på löpande band? Vi älskar vårt jobb, ser det som ett kall att hjälpa människor i nöd. De ser objekt, ej patienter. Att tjäna pengar på. Vi är också patienter, när vi blir sjuka eller föder barn, våra familjer blir sjuka.
Vi jobbar i team men nu blir vi allt färre, vi blir utlånade till andra avdelningar, tjänster skärs ner. Vi blir allt tröttare, får mindre vila och det går ut över patientsäkerheten. Svenonius med sin feta lön och sina dyra och onödiga sjukhusbyggnader vägrar se oss som jobbar på golvet.”

I januari 2020 svarar Irene Svenonius efter vårdpersonalens vittnesmål om allvarliga brister, om patienter som har blivit mer allvarligt sjuka eller avlidit på grund av nedskärningar av vårdplatser, nedlagda avdelningar, uppskjutna operationer och långa köer till vård.
Hennes svar är att det är ”den enskildes upplevelse av enskilda händelser” och att hon visst kan tro att i den akuta situationen kan personal uppleva det som lite tufft, men att hon hade frågat klinikansvariga läkare och att de inte tyckt sig se några problem. Man måste se det lite från ovan, se helhetsbilden, menade hon.
Nästa marsch, för patientsäkerheten, skulle ha skett den 29 mars, men ställdes in på grund av farhågor om hur covid-19 skulle påverka.
Den 14 juni samma år ordnades en digital manifestation där man konstaterade att Sverige hade minst antal vårdplatser i hela OECD och en enorm personalbrist, och detta redan innan pandemin. Under 2022 beslutades det att kampanjen skulle läggas ned.

Som ett sista försök att få politiker att lyssna och sätta press på den dåvarande oppositionen med S och V att ta strid och kräva att långtgående felaktiga beslut skulle rivas upp, att privatiseringar och nedskärningar skulle stoppas, att varsel om att säga upp undersköterskor och annan vårdpersonal borde stoppas med mera, anordnades en sista kampanj, ”Vi vittnar, du väljer” (#vivittnarduväljer #sthlmsjukvårdsupprop) i social media, annonser och kollektivtrafiken. Nu kom de ut med covid­årens erfarenheter.
Som många av oss kommer ihåg ställde all personal inom vård och omsorg upp mer än de orkade. Vi jobbade övertid, mertid, täckte för andra som hade blivit sjuka, blev själva sjuka och gick med oro för att ingen vila eller semester var säkrad. Operationer ställdes in, undersökningar blev aldrig av. Multisjuka, sköra och äldre drabbades hårdast. Samma personal som ska ta hand om andra slits nu ut, men förväntas jobba på.

Boken Stockholms sjukvårdsupprop: vittnesmål gavs ut 2022 och varenda en av dessa berättelser är förfärliga och sorgliga, och det allra hemskaste är att med bra, tillräcklig omsorg och vård, akut eller på vårdcentraler och boenden, hade så mycket lidande kunnat undvikas.
Många sjuka fick lida onödigt länge. Vissa blev kroniskt sjuka, en del dog. Vårdpersonal som kämpade dag som natt kunde inte få göra det jobb de ville göra, omöjliga etiska val tvingades på dem.
Vi måste tvinga politiker och andra att höra våra röster, krossa deras distanserade omänsklighet och vägra deras syn på vinster till rika parasiter som högsta mål. Stockholms sjukvårdsupprop måste följas av ett riksomfattande vårduppror!

Titel: Stockholms sjukvårdsupprop: vittnesmål
Förlag: Trinambai, 2022
Antal sidor: 180