VM-segern överskuggas av FIFA:s och det spanska fotbollsförbundets sexism

av Tonya Rogers, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

”Sencillamente, no fui respetada” (”Jag blev helt enkelt inte respekterad”), sa Jenni Hermoso, anfallare för Spanien, världsmästare 2023. Handskarna är nu kastade efter att Spaniens anfallare Jenni Hermoso attackerades av det spanska fotbollsförbundets (RFEF) ordförande Luis Rubiales vid VM:s prisutdelningsceremoni.

I en turnering som satte en ny standard för spelkvalitet kastade Rubiales respektlöshet en skugga över Spaniens första VM-guld i fotboll för damer. Rubiales är dock bara ett exempel på det skamlösa förakt för spelarna som de manliga fotbollspamparna som leder den internationella fotbollen hyser.
VM-turneringen 2023 slog rekord i deltagarantal och tittarsiffror, och var en stark hyllning till damfotbollens verkligt internationella karaktär. Lag som har dominerat, som Japan, Frankrike, Brasilien, Sverige, Sydkorea och USA, utmanades rejält eller slogs ut av länder som Nigeria och Colombia. Jamaica var tvunget att crowdfunda för att resa till Australien, och nådde åttondelsfinal för första gången någonsin.
Marocko var det första landet från arabvärlden som tog sig till VM och gick vidare till slutspel.

I turneringen deltog en spelare som bar hijab och den första idrottaren som öppet var transperson. Den sågs som ett slagfält för lika löner och satte ljuset på sexism och övergrepp som förekommer på alla nivåer inom fotbollen. Kvinnor och arbetare globalt kan hämta inspiration från damlandslagens kamp mot sexism på sin arbetsplats och för lika löner.
Trots det internationella fotbollsförbundets (FIFA) löfte om att skapa en organisation för ”säker sport” listar Suzanne Wrack, skribent på The Guardian, minst 16 andra länder där frågor om övergrepp har rapporterats. Rapporterade – men definitivt inte åtgärdade. Spaniens stridslystna RFEF (som länge försvarade Rubiales) är för närvarande det värsta och mest synliga exemplet.
Samtidigt som situationen utvecklas reagerade FIFA snabbt på det omfattande internationella stödet för Hermoso bland fans och idrottare genom att stänga av Rubiales i 90 dagar i väntan på en ”utredning”.
Styrelsen för det spanska fotbollsförbundet har, efter att först ha stöttat Rubiales, nu krävt hans avgång. De har dock inte genomfört en misstroendeomröstning, något som hade kunnat innebära ett snabbt slut på Rubiales styre.
Rubiales tunna försvar var först en icke-ursäkt, att kyssen på Hermoso var ömsesidig, och sedan trotsigt att han förföljs i en ”häxjakt” av ”falsk feminism”. RFEF försökte lögnaktigt tala i Jenni Hermoso namn och sa i ett uttalande att kyssen var samtyckande, men Hermoso slog tillbaka med stöd av FIFPro, den internationella spelarfackföreningen.
I solidaritet har 58 spelare för Spanien, inklusive alla 23 spelare i den VM-vinnande truppen, sagt att de inte kommer att spela för landslaget så länge Rubiales är kvar som ledare. Förbundet svarade först att ”spela för landslaget är en skyldighet för alla medlemmar i förbundet som uppmanas att göra det” och har sedan sagt att de kan komma att stämma Hermoso, och eventuellt andra spelare, för att de kämpar emot.

Hermoso utsattes för övergrepp på jobbet. Jämställdhet är en ständig diskussion inom damfotbollen. Redan före turneringen meddelade 15 spanska spelare att de vägrade spela under tränaren Jorge Vilda, med hänvisning till dålig ledning och en kultur av övergrepp.
Finns det någon tydligare signal till spelarnas anklagelser än att deras seger förstördes av ett överfall på deras stjärnanfallare på en internationell scen? Eller att Rubiales efter segern tog sig för skrevet i riktning mot Spaniens förbundskapten Jorge Vilda, i ett grovt grabbigt firande?
De två männen har fått fira tillsammans, eftersom ingen av spelarna har velat fira med dem. Nu har samtliga 11 medlemmar i tränarstaben sagt upp sig i protest – alla utom Vilda, som Rubiales har erbjudit ett förlängt fyraårskontrakt med löneförhöjning.
Rubiales tvingade in Vilda i laget, några spelare återvände för att spela, men flera viktiga spelare stannade hemma i trots.

FIFA och de flesta nationella fotbollsförbund är odemokratiska, korrupta och genomsyras av sexism. Före finalen höll FIFA-chefen Gianni Infantino ett översvallande sexistiskt tal, som han uppenbarligen ville skulle vara inspirerande, och förklarade att kvinnliga spelare måste ”välja rätt strider” för att ”övertyga oss män om vad vi måste göra” och sa att ”ni (kvinnor) har makten att förändra”.
Talet handlade framför allt om FIFA:s möjligheter att tjäna pengar på damfotbollen.
Vid sidan av diskussionen om hur spelare behandlas i allmänhet kan försvaret av Hermoso bli en vändpunkt i den globala kampen mot sexism inom idrotten, och potentiellt få ännu större effekt om det inspirerar till organiserad kamp i samhället i stort och inte rinner ut i sanden som MeToo till stor del gjorde.

Kvinnliga spelare inom olika sporter och förbund har organiserat sig tillsammans för lika lön, för att få bort förövare och för att öka självförtroendet och stödet för att stå upp mot sexism. Spelare som vänder sig till sina fackföreningar och organiserar aktioner, vägrar att spela eller trotsar sina förbund, kan förändra idrottens struktur.
Offentligt ägande, valda och direkt återkallbara styrelser som består av spelare och före detta spelare, inte miljardärer, är helt klart nödvändiga för att utrota spöken som Rubiales och Infantino och i grunden förändra systemet för spelarnas rättigheter.
Det är en fördel för arbetarklasskvinnor överallt att händelserna kring övergreppet mot Hermoso och FIFA:s sexism sker i det öppna. Det avslöjar ett djupt kvinnohat och förakt bland dessa mäktiga män och institutioner mot de kvinnliga spelarna, som i grund och botten är deras anställda. I viss mån är dessa bakåtsträvande uttalanden och handlingar en återspegling av stärkta högeridéer mot kampen för jämställdhet.
I USA hånade Trump Megan Rapinoe, som är homosexuell och Trumpmotståndare, efter förlusten mot Sverige i åttondelsfinalen och menade att förlusten berodde på att ”flera av spelarna är direkt fientliga mot USA.”

Idrottspolitiken är en återspegling av debatterna i samhället i stort, och de uppmärksammade diskussionerna och åtgärderna för hbtq+-jämställdhet och kvinnors rättigheter inom idrotten kan bidra till ytterligare organisering.
Megan Rapinoe var en av de första professionella idrottarna som anslöt sig till den amerikanske fotbollsspelaren Colin Kaepernicks protest i solidaritet med Black Lives Matter, som förde in diskussionen om rasism i populärkulturen på en bredare arena redan innan George Floyd-upproret blev den största proteströrelsen i USA:s historia.
Kvinnorna vägrade att spela för att få igenom sina krav inför turneringen 2023, och nästa år är det OS. De kan trappa upp dessa aktioner och uppmana herrklubbar i andra ligor internationellt att stödja dem. På samma sätt kommer det att krävas att arbetarklassen organiserar sig som en medveten kraft internationellt för att i grunden förändra samhället.
Att avveckla de rikas och mäktigas kvinnohat, inom sporten och i samhället i stort, innebär i slutändan att deras styre måste upphöra helt och hållet.