”Walkout 8 mars för att åter göra det till kampdag”

av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

– Sedan tio år tillbaka jobbar jag på det kommunägda bolaget Wohnservice Wien, som på olika sätt ger service till hyresgäster. Sammanlagt är vi 330 som jobbar på Wohnservice. Den 8 mars var jag med och organiserade en walk-out för att återetablera den internationella kvinnodagen till en kampdag, säger Irene Mötzl, aktiv i ROSA Österrike och medlem i SLP (ISA Österrike), till Offensiv.

–År 2011 bestämde jag och några kollegor att ställa upp med en alternativ vänsterlista i valet till Betriebsrat [se faktarutan för definition]. Rådets förre ordförande var en socialdemokrat som var mycket impopulär. Med vår egen lista lyckades vi att avsätta honom och tog över hela rådet. Sedan dess har vår lista haft majoritet och jag var själv rådets ordförande under åren 2011-2014. I årets val vann vår lista sex av sju platser till rådet.
– Jag har inget uppdrag i fackföreningen eftersom man i mitt fackförbund GPA inte får något uppdrag om man inte är medlem i SPÖ (Socialdemokraterna) eller FSG (Fraktion Sozialdemokratischer Gewerkschafter, den socialdemokratiska fraktionen i fackföreningarna; i Österrike har alla stora partier sin fackliga fraktion, inkluderat högerpartiet ÖVP som benämner sin fraktion som den kristna fackföreningsfraktionen).
– Men med tanke på hur byråkratiserade fackföreningarna är här skulle det ändå inte vara meningsfullt att ha ett fackligt uppdrag.

Du organiserade en walkout den 8 mars, kan du berätta mer om den?
– Inför den 8 mars tog det fackliga gräsrotsinitiativet Sozial aber nicht blöd (Social men inte dum) initiativ till ett nätverk för att för första gången organisera ett gemensamt offentligt möte på kvinnodagen för anställda på olika arbetsplatser under arbetstid. I Österrike har alla anställda rätt att på arbetstid delta på möten om rådet (Betriebsrat) formellt kallar till det, dock med löneavdrag. Sådana möten kan hållas utomhus och får ”störa arbetets gång”.
– Inbjudan till det första nätverksmötet skickades ut cirka tre veckor före den 8 mars, så det var mycket nära i tiden för alla. På fem olika arbetsplatser mobiliserades och kallades de anställda formellt till protestmötet, på andra arbetsplatser uppmanade aktivister sina kollegor att delta.
– I kampanjen deltog också några politiska organisationer och gräsrotsrörelser som ROSA/ISA, Kvinnostrejk, ett föräldrainitiativ som kämpar mot nedskärningar i grundskolan och som vi också stödjer samt rådet (Betriebsrat) för fritidslärarna i de offentliga grundskolorna som också formellt hade kallat sina anställda.
– Tolv kolleger från vårt företag var närvarande. Även om aktionen var relativt liten var stämningen positiv bland kollegorna.

Vad var syftet med aktionen?
– Syftet med nätverket var att med den 8 mars skapa en utgångspunkt för kommande gemensamma aktioner, för att återetablera kvinnodagen som en kampdag för fackföreningar och på arbetsplatsen. Med mer tid till förberedelser kommer förhoppningsvis fler arbetsplatser och fler kollegor att ansluta sig nästa år.

Vilka är de viktigaste frågorna för dig och dina kollegor i ditt område?
– De viktigaste frågorna på vår arbetsplats, eller de viktigaste feministiska kraven överhuvudtaget, är att få till en bättre balans mellan arbete och privatliv, med meningsfulla alternativ att kunna arbeta deltid, möjlighet att förena arbete och familjeliv/socialt liv samt meningsfulla möjligheter att kunna arbeta hemifrån.
– Ett av nätverkets viktigaste krav för oss var arbetstidsförkortningen till 30 timmar utan lönesänkning och fler anställda, avslutar Irene Mötzl.

BETRIEBSRAT är ett råd som väljs av alla anställda på arbetsplatsen. På alla arbetsplatser med mer än fem anställda kan ett råd bildas. Det finns ingen svensk motsvarighet till råden, utan det närmaste man skulle komma vore en skyddskommitté som bara bestod av arbetarrepresentanter och inga arbetsgivarrepresentanter samt med betydligt större befogenheter. Traditionellt väljs rådet genom en lista på kandidater som lagts fram av de olika partier och riktningar som har en dominerande ställning i fackföreningsrörelsen.