Efter LO-styrelsens sju timmars maratonmöte på måndagen meddelade LO:s ord- förande Wanja Lundby-Wedin att hon fått fortsatt förtroende från LO:s samtliga 15 medlemsförbund. De tre förbund som haft styrelsebeslut på att hon borde avgå, Seko, Byggnads och Transport, hade alla gett vika.Att Wanja Lundby-Wedin har ”begått självkritik” för sin roll i AMF-styrelsens vd-pensionsaffär, där hon påstått sig vara ”lurad”, och till slut meddelat att hon lämnar några av sina 24 misskötta styrelseuppdrag för att koncentrera sig på att representera medlem- marna ansågs räcka.
– Wanja är en bra ordförande och det vore fel om hon skulle lämna ordförandeskapet för LO av den här anledningen, sa IF Metalls ordförande Stefan Löfvén, som tillsammans med Kommunal och Pappers tycks ha satsat hårdast för att backa upp henne.
Bra för vem? Vad de inte vill erkänna är att AMF-krisen bara är droppen som fått bägaren att rinna över efter en lång tids förtroenderas för såväl S- som LO-topparna. Tillsammans har de något av Europarekord i grenen obefintlig opposi- tion mot kapitalismens kris och högerpolitik.
Reaktionerna på Lundby-Wedins första möte på tisdagen, med några av LO:s gräsrötter bland 200 av Byggnads lagbasar i Sundbyberg, visar på en dramatisk förtroendeklyfta mellan fackens ledare och basmedlemmar.
– Hon är redan bortgjord, sa en snickare, enligt LO-Tidningen.
– Jag skiter i AMF-miljonerna, de kommer att vara bortglömda om ett tag. Det är viktigast att kämpa för kollektivavtalen, försökte någon försvara henne, som dock direkt möttes av protester, enligt Dagens Nyheter.
Under mötet kritiserades LO också för bristande handlingskraft. Wanja Lundby-Wedins svar visar att hon inget förstått och inget lärt.
– Jag tror mer på samtal, att sitta ned vid ett bord och förhandla med sin motståndare, än att som i Frankrike protestera på gatorna. De har heller inte samma trygghet som i Sverige, svarade hon och lovade ”fortsätta att vara en nagel i ögat på Fredrik Reinfeldt” när det gäller värnet av kollektivavtalen efter Lavaldomen.
Att sitta och samtala vid Svenskt Näringslivs bord är precis vad LO-ledarna gjort med fruktansvärda resultat – inte bara i AMF och AFA, utan också i förhandlingarna om nytt huvudavtal och IF Metalls lönesänkningsavtal. Wanja Lundby-Wedin är lika lite som de andra i den S-märkta LO-toppen någon nagel i ögat på Reinfeldt. De har tvärtom etablerat sig som regeringens femtekolonn och bästa valarbetare.
– Agerandet i AMF är som att ge borgarna en straffspark utan målvakt, säger också Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö till Offensiv, och upprepar att det bästa vore om LO-basen ”packat och dragit i stället för att klamra sig fast”.
Under Byggnads kampanj mot Lavaldomen såg Wanja Lundby-Wedin själv, på uppdrag av LO-toppen, till att sabotera den demon- stration som Byggettan drivit fram i LO-distriktet på Mynttorget inför riksdagens omröstning om Lissabonfördraget. Där såg hon som enda talare på demonstrationen till att helt nonchalera LO-kongressens krav på att denna omröstning inte skulle tillåtas ske förrän Stråthutredningen gett besked som skulle rädda kollektivavtalen.
Offensiv kan också som första tidning avslöja att LO-ledningen och Wanja Lundby-Wedin, trots hennes roll som ordförande i Europafacket, tackat nej till att liksom i andra huvudstäder organisera en demonstration i Stockholm på Europafackets protestdag mot regeringarnas krispolitik den 16 maj. Allt enligt devisen ”bättre att samtala än protestera på gatorna”.
AMF-skandalen har rivit upp nya sår i relationerna mellan LO:s förbundsordföranden och S-toppen sedan Mona Sahlin och andra ledande socialdemokrater menat att Wanja Lundby-Wedin förorsakat det senaste stora opinionsraset för S. Något Mona Sahlin har kombinerat med uttalanden om att hon borde lämna sitt uppdrag i AMF. ”Det är inte hennes bord”, har reaktionen varit.
– Gräsrötterna vill byta ut både Wanja och Mona Sahlin. Det är två personer vi inte behöver, säger Dennis Bäckman, ordförande för Pappers avdelning vid ABB i Figeholm.
Vad vi ser nu är en oemotsvarad kris för LO och S som spelar regeringen rakt i händerna.
Liksom Dennis Bäckman menar Tomas Nilsson i Gruvfyran att det är dags att samlas bakom massiva krav underifrån på att LO byter kurs och mobiliserar Arbetarsverige till massiva demonstrationer mot kapitalismens kris och högerpolitik när riksda- gen öppnar den 15 september.
Arne Johansson
