WASHINGTONS NYA TORPEDER

Fördjupning: Trump 2:0

Tre artiklar på temat i Offensiv #1635:

1. TRUMP 2.0 – BYGG KAMPEN MOT EXTREMHÖGERN OCH KAPITALISMEN Av Tom Crean & Bia Lacombe
2. WASHINGTONS NYA ”TORPEDER” Av Per Olsson
3. TRUMP: ”STATEN DET ÄR JAG” Av Jonas Brännberg

DEL 2: WASHINGTONS NYA ”TORPEDER”

Av Per Olsson

När Donald Trump svors in som president måndagen den 20 januari gjorde han det i närvaro av världens allra rikaste. ”Miljardärer värda sammanlagt 1,35 biljoner dollar [1 biljon är 1 000 miljarder och 1 dollar kostar mer än 10 kronor] – inklusive fyra av de fem rikaste männen i världen – deltog i installationen av president Donald Trump, eftersom de såg ett tillfälle att stärka sin relation med den näringslivsvänlige presidenten” (Forbes den 21 januari). Vid Trumps installation förenades makt och pengar på ett oemotsvarat sätt.

Tillsammans hade de superrika som deltog på Trumps installation en förmögenhet som skulle göra att de hamnade på listan över världens 15 rikaste länder. Så det kan inte råda några tvivel om vilken klass som Trump representerar. De superrika sluter upp bakom Trump för att de ser honom som den bästa försvararen av deras kapitalistiska system.

Trump och hans administration symboliserar hur sjuk och rutten kapitalismen är; ett system i kris som i allt högre grad regerar i skydd av en allt mer auktoritär politik på hemmaplan och på världsarenan.

Den råa imperialism som Trump 2.0 företräder är en direkt följd av den amerikanska kapitalismens (härskande klassen) strävan att överleva systemets kris och försvaga sina rivaler på världsarenan, främst den kinesiska imperialismen.

Imperialismen är ingen politik, utan direkt framsprungen ur kapitalismens utveckling och expansion. Lenin definierade imperialismen som ”ett särskilt historiskt stadium av kapitalismen” med monopolföretag och finanskapitalet som dominerande. Imperialismen har haft olika faser, en distinkt fas var den nyliberala globaliseringen. Men också kapitalets globalisering misslyckades med att överkomma det hinder för kapitalismens expansion som nationalstaten och det privata ägandet sätter. Därav dagens kriser och det spända världsläget.

Globaliseringen har följts av en ny fas i imperialismens utveckling, med nykoloniala drag och där kapitalismens expansion i allt högre grad sker i skydd av statsmakten och med maktpolitik, nationalism och militarism i förarsätet. Bakom termen ”nationell säkerhet” byggs numera ständigt nya murar som ska skydda den egna kapitalismen inte bara i USA utan i de flesta länder.

Samtidigt resulterar den upptrissade jakten på marknader, råvaror, billig arbetskraft och vinster i allt större spänningar på världsarenan när konkurrensen skärps på en världsmarknad som inte längre växer i samma takt som tidigare. Långt därifrån. Sedan krisen 2008-2009 har världsmarknaden vuxit i betydligt långsammare takt än produktionen (den globala BNP). Under globaliseringens höjdpunkt var det precis tvärtom.

Det är bakgrunden till de skärpta interimperialistiska motsättningarna och blockbildningarna, varav ett block leds av USA-imperialismen och det andra av den kinesiska imperialismen.

Dagens Nyheter skrev i en artikel den 21 januari, att ”Trump på senare tid har kommit ut som imperialist”. Men det har han som kapitalist alltid varit. Trumps ”Make America Great Again” och ”America First” är imperialism i sin renaste form. Ett uttryck för att den amerikanska kapitalismens fortsatta expansion och dominans kräver att rivalerna, främst den kinesiska imperialismen och dess block försvagas, likaväl som att även allierade tvingas till underkastelse. De globala motsättningar som detta i sin tur skapar gör att kapitalismen och imperialismen får ett allt mer våldsamt ansikte och att krigsriskerna ökar.

Imperialismen, inte minst USA-imperialismen, har aldrig tvekat att använda militära maktmedel för att nå sina mål. Men oftast har det inte sagts så rakt ut som vid Trumps installation.

I sitt installationstal sa han bland annat att ”vi gav inte Panamakanalen till Kina, vi gav den till Panama, och vi tar tillbaka den”. Vidare sa Trump att ”USA kommer återigen att betrakta sig som en växande nation, en som ökar vår rikedom, utökar vårt territorium”. Och det var inga tomma hot, utan en koncis beskrivning av USA-imperialismens strävan och mål.

Bara dagarna tidigare hade Trumps försvarsminister Pete Hegseth ”spätt på farhågorna om att Trump skulle betrakta sin makt som obegränsad. Han vägrade att säga om han skulle beordra trupper att skjuta demonstranter om den tillträdande presidenten sa åt honom att göra det och ville inte utesluta invasionsstyrkor för att ta över Grönland och Panamakanalen i linje med Trumps expansionism” (CNN den 15 januari).

Liknande hotfulla utfall gjorde utrikesminister Marco Rubio strax innan sin utnämning. ”Kina är den farligaste fiende vår nation mött” och att ”det 21:a århundradet kommer att definieras av vad som händer mellan USA och Kina”, hävdade Rubio och tillade att han ser Central- och Sydamerika som ett nytt viktigt slagfält där ”vi måste vara närvarande och ha motmedel mot allt detta [som den kinesiska imperialismen gör eller påstås göra i regionen], eller så måste det bli konsekvenser för Kina”.

Det är heller ingen slump att Rubios första resa går till Panama för att med hjälp av maffiadiplomati och likt en ”torped” tvinga landets regering att gå med på USA-imperialismens krav vad gäller Panamakanalen. Om inte Trumpadministrationen hotar med straffåtgärder, inkluderat att militärt invadera landet som man gjorde 1989.

Panamakanalen, som förbinder Atlanten med Stilla havet, är en av världens viktigaste handelsleder. Sedan 1999 är Panamakanalen, som USA byggde med hjälp av slavarbetare i början av 1900-talet, under Panamas kontroll och inkomsterna från kanalen motsvarar nära 8 procent av landets BNP. USA är kanalens största kund (40 procent av USA:s containertrafik) och Kina den näst största.

Med början av år 1997 drivs två av de fem hamnarna som ligger på vardera sidan av kanalen av det Hongkongbaserade bolaget Hutchison Ports Holdings. ”Inga amerikanska företag lämnade anbud på kontraktet, och det var knappast någon i Washington som märkte när Hutchison tillkännagavs som vinnare” (IndustryWeek den 15 januari). Men sedan dess har världen totalt förändrats. Hongkong har införlivats med fastlands-Kina och den amerikanska imperialismen utkämpar en maktstrid med den kinesiska imperialismen som hotar att sätta världen i brand.

För att om möjligt blidka Trump har Panamas regering lovat att genomföra ”en grundlig revision” av bolaget Hutchison, möjligen för att hitta en anledning att riva kontrakten.

Med sin ekonomiska och politiska krigföring samt militära hot mot Panama och Grönland vill Trumpadministrationen sända en tydlig signal om vilka maktmedel man är beredd att ta till för uppnå sitt övergripande mål; att USA-imperialismen ska bli den makt som ensamt dikterar villkoren i världsutvecklingen.

Trumps första dagar ger en kuslig bild om vad som hotar, vilket gör det än mer akut att bygga den revolutionära globala kamp och massrörelse som krävs mot imperialism och kapitalism – för en socialistisk värld.