Partido Libres och Ximoara Castro (bilden) anser att man vann valet.
Efter söndagens presidentval i Honduras utropar sig både vänstern och högern som segrare.
När Offensiv går i tryck på tisdagkvällen den 26 november säger valmyndigheten att högerpartiet Partido Nacionals kandidat Juan Orlando Hernadez har segrat med 34 procent mot 29 procent för Partido Libres kandidat Ximoara Castro. Libre erkänner inte resultatet.
Xiomara Castro sa omedelbart efter valet: ”Jag har fått rapporter från vallokalsundersökningar i hela landet och det står klart att jag är Honduras nya president”.
I måndags kväll offentligjorde Radio Globo siffror från 4 000 vallokaler som ger Xiomara Castro 30,6 procent och högerns Juan Orlando Hernandez 25,6 procent. Siffror som de menar är mer troliga.
Juan Barhona, från Partido Libres ledning, menar i ett uttalade att valmyndigheten manipulerar röstsiffrorna och manar befolkningen att försvara Libres valseger:
– Vår valseger har förberetts dagligen under fyra år genom mobiliseringar och det folkliga motståndet på gatorna sedan militärkuppen den 28 juni 2009.
Att båda kandidaterna utropat sig som segrare har ökat polariseringen i landet, samtidigt som Valmyndigheterna genom dess ordförande David Matamoros uppmanar alla kandidater att vänta på det fullständiga resultatet.
USA-ambassadör var snabb med att klargöra ”valprocessen har varit korrekt, respektera valresultatet”.
I huvudstaden Tegucigalpa har Partido Libre också byggt en imponerande gräsrotskampanj som samlat hundratusentals männikor.
”Libre och dess unga har skapat en arme av aktivister som har utmanat det politiska landskapet i Honduras sedan 2009”, skrev brittiska Guardian två dagar innan valet.
Våldet har varit valets stora huvudfråga.
Sedan kuppen har Honduras blivit världens farligaste land. Högerns kandidat Hernandez sa under hela valampanjen att ”Jag är en man av lag och ordning” och lovade att ”bemöta våldet med att anställa 5 000 militärpoliser” samt ”placera ut en soldat i varje gathörn”.
Partido Libre och Xiomara Castro har svarat med att man ska avmilitarisera gatorna och ersätta den korrupta polisen med lokalförankrade säkerhetsstyrkor.
Gäng, kriminalitet, dödligt våld och poliskorruptionen visar på vad kapitalismen har att erbjuda Honduras folk. Kriminella gäng styr hela bostadsområden och betalar polisen mutor med de pengar de får ut genom sin beskattning av småföretagare och befolkning. Honduras har blivit ett transferland för kokainsmuggling till USA. De militära specialförband som får ekonomiskt stöd för drogbekämpning är de som fraktar drogerna.
Honduras är ett land i Sveriges storlek med 8,5 miljoner invånare. Dagligen mördas 20 personer. Sedan kuppen 2009 har över 5 000 mist livet, varav 350 politiker och aktivister från Partido Libre. På valdagen sköts fem personer till döds utanför en vallokal i regionen La Mosguitia.
Valet har övervakats av 30 000 militärer och poliser. Soldater har patrullerat utanför varje vallokal i landet. För den befolkning som under fyra års tid efter militärkuppen har bekämpat statens väpnade styrkor, många gånger med dödlig utgång, gav militärens närvaro inte en känsla av skydd, utan snarare av hot. Att delar av militärledningen hotat med inbördeskrig om Libre skulle vinna var ett sätt att skrämma Libres supportrar till att inte rösta. Huruvida det har haft effekt är för tidigt att säga.
Landets grundläggande problem har sin orsak i fattigdomen.
Antalet arbetare med en lön under minimilönen 350 dollar har ökat från 28 procent 2008 till 43 procent idag. 71 procent av befolkningen lever i fattigdom.
Karen Spring från människorättsorganisationen Rights Action säger till the Guardian:
– Honduras har sedan kuppen varit en dröm för multinationella företag, samtidigt som om lokalsamhället försöker försvara sig får de sina samhällen kriminaliserade och militariserade.
Under de senaste två åren har Xiomara Castro färdats 36 000 mil landet runt, talat och samlat aktivister och sociala rörelser. Att Xiomara skulle ha förlorat valet är det få som tror på. Libre har samlat till betydligt större valmöten än nationalisterna även i traditionella områden för högern.
Oavsett hur dagens dödläge slutar står det klart att kampen inte är över.
Det betyder bara en ny fas i den revolutionära situation som har inletts. USA-imperialismen och deras gelikar i Honduras kommer att försöka destabilisera läget och har långtgående planer för perioden efter valet som troligen redan är uppskissade i förväg.
Det står klart att den härskande klassen inte vill lämna ifrån sig makten. Ett fortsatt högerstyre skulle innebära fortsatt utsugning, fattigdom, diskriminering och våld.
Eliten är beredda på inbördeskrig för att försvara sina ekonomiska privilegier.
De inom Libre som satte sin tilltro till den borgerliga demokratin måste nu inse dess begränsningar.
Grunden till en ny folkmakt kan istället växa fram ur de över 20 000 partiföreningar som har etablerats och som dagligen kämpar för att fördjupa den ”pågående revolutionen”, som Libre uttrycker det.
Libre bör därför, om inte partiets valseger erkänns, kalla till en revolutionär konstituerande församling dit representanter väljs av arbetar- och bondekommittéer, på arbetsplatser, i byar och bostadsområden, skolor och universitet. De valda representanterna ska vara avsättbara och stå under kontroll av de som valt dem.
En konstituerande församlings uppgift bör vara att överta jordegendomar och dela ut jorden till de jordlösa, överta fabriker och industrier och sätta ekonomins nyckelsektorer under arbetarnas och de fattigas demokratiska styre och kontroll. På den grundvalen kan ekonomin sedan planeras i enlighet med massornas behov.
Libre måste nu samla rörelsen, sätta sin tilltro till arbetarklassens kollektiva styrka för att försvara sig mot det våld som väntar runt hörnet från beväpnade gäng samt statens väpnade styrkor och inleda en kamp om makten.
Enda sättet att återuppbygga landet i enighet med de krav som har rests av arbetarrörelsen och de fattiga är genom socialistisk revolution.
